Kanelbiten

Igår kom soffan. Jag och Börje var hemma halv ett och tog emot den. Leverans och montering trodde vi. Vi var tvungna att ringa på affären och tjata lite för de hade tänkt lämna den i paket och dra. Men tillslut så fick vi veta att de kunde montera den också men llite senare på dan för de skulle leverera mera möbler först. Inte för att vi inte kunde själva utan för att det skulle ingå i priset och ha nå't med garanti att göra. En ren principsak alltså. De kom tillbaka efter två timmar och skruvade ihop soffan och så fick de ta med sig alla lådorna och skräpet när de for. Skönt. Den är så fin och fåtöljerna är så snygga. Jag ska lägga ut en bild när allt är perfekt där nere så ni får se hur fint det är.

Nu har vi hållit på och städa i två kvällar. Vi tänkte ta en grundlig genomgång av huset nu när vi ändå har allt huller om buller. Och så blir det rent under och bakom, det känns bra tycker jag. Börje har vaskat golven med oljerefrescher så nu är de så fina. Åtminstone på nedervåningen.

Han höll på att skrämma livet ur mig i kväll. Han hade varit på övervåningen och var på väg ner...  Plötsligt med ett brak ligger han på golvet! Jag undrar om han missat ett trappsteg.
 - Nä, jag var tvungen att släng' ikull mej, säger han.
Vilken bortförklaring! Han är för skojig. Jag har skrattat flera gånger ikväll.

Nog är det typiskt att glömma ett hörn när man nästan är färdig med tapetseringen. Idag fick vi riva loss lös tapet och börja spackla. Och det är bara en och en halv meter kvar till slutet. Vägg altså, För er som inte som inte har taperseratså mycket betyder det att ta loss allt löst, spackla, låta spacket torka och seda slipa. Ev spackla igen om det blivit gropar. Det känns lite motigt just nu. Vi var uppe tidigt imorse och började. Planen var att bli klara och få städa ut och ställa tillbaka möblerna innan kvällen. Vi får se hur det går. .

Kärlek är ett förunderligt fenomen. Jag fick frågan under veckan som gick av ett par elever på skolan
- Är du kär i någon?
- Ja! svarade jag utan tvekan.
Sen började jag fundera ut vilka jag älskade och att man älskar på flera olika sätt.

Min älskling och jag har varit tillsammans se'n -74 och gifta se'n -89. Det känns som en hel evighet. Hur håller man kärleken vid liv? Hur håller vi kärleken vid liv? Uppenbarligen har vi gjort det på nå't sätt. Ibland är vi så lea på varann att vi kan spy och vi grälar och grinar(jag mest) och önskar den andre åt pepparn. Hur gör man då för att  komma sams igen? Det vet jag inte heller. På nå't vis gör vi det. Jag blir så fruktansvärt ledsen och deppig om vi grälat. Det kan sitta i över en vecka ibland. Jag får höra att jag "surar", vilket är en grov förolämpning. Då kan ledsnaden sitta i en stund till. De dragen har jag efter mamma, lite depressivt och negativt, fast jag försöker att inte grävan ner mig som hon gjorde. Mitt humör har ju blivit mycket stabilare och neråt perioderna har minskat sen jag  kom i klimakteriet, Tack och lov. Det är en mycket positiv sak med klimakteriet. Jag vet inte om familjen har märkt det. Börje är nog den som är duktigast på att säga förlåt och jag är honom evigt tacksam för det. Det behövs alltid ett förlåt för att komma vidare.
Vi har haft flera "nytändningar" och jag vill att alla som lever ihop ska veta att de kommer. Det som är viktigt är att göra saker tillsammans. Tillsammans på promenad, fika ute, biltur, spackla och måla, rensa ogräs för att nämna några. Det är tillsynes triviala och ganska tråkiga sysselsättningar men ack så enkla. Det är ju en del jobb inblandat men ändå saker som behöver göras och att göra det tillsammans skapar samhörighet. Man kommer nära varandra både fysiskt och psykiskt.
Varje barn har varit en kris för samlivet och tålamodet har satts på hårda prov men det har gett sig med tiden och allt har blivit bra igen.
Vår värsta kris den löste vi med skogspromenader, skogspromenader och mera skogspromenadeer. Blöta gympadojjor och skavsår. Tårar och skratt. Börje jobbade borta och jag pluggade som värst och vi träfffades bara på helgerna. Då var han trött och behövde vila och jag var sällskapssjuk och behövde prata. Krisen var ett faktum! Vi var ute och gick och kom på att man var tvungen att satsa om man ville vara tillsammams. Hårt arbete på förhållandet. Att gräset inte är grönare på "andra sidan".  Att vi har så mycket som förenar oss som det är värt att satsa på. Vi kom väldigt nära varandra och vi började göra saker på helgerna för att svetsa ihop oss igen. Det lyckades vi med och vi blev kära på nytt.
Vi spyr fortfarande galla på varandra och har svårt att kommunicera. Ofta pratar vi om olika saker och missförstår varandra. Men vi satsar fortfarande på varandra.
- "Ny soffa gör ju också att livet och förhållandet känns spännande."

Kärleken till mina barn (4st) är av en annan natur. Den äldsta är född -81, den yngsta -90. Med barnen är det en del oro inbakad. Nu när småbarnsåren är bakom oss undrar jag hur det ska gå bra för dem i skolan, i samhället, får de en utbildning, får de vara friska, får de jobb, hittar de kärleken och så vidare. Vi (de tre äldsta) kommer ganska bra sams nu när de inte bor hemma längre. Lite svårare är det med Yngsta. Hon och jag grälar en hel del men det märks att hon mognat och kan se saker ur mitt perspektiv också. Men mest är det gnat om saker som ligger fel och att hon inte plockar undan efter sig. Hon tycker att jag gnatar och är trög och inte fattar saker. Ja, så har vi det just nu. Det är lite som vanligt med tonåringar fast hon är myndig. Hjärtat kan svämma över ibland när jag se hur hon sliter och engagerar sig. Sköter skolan, tränar själv, fixar med barngrupperna och ska försöka hinna vara med sina kompisar. Ibland tar hon sig för och fixar nå't till familjen, middag tillexempel. Då blir jag glad att hon tänker på oss.

Ett barnbarn kan få hjärtat att smälta och den kärleken är just nu på avstånd, tyvärr. Lilla gumman är den sötaste som finns och jag skulle vilja ha henne hos mig för att beundra, ta i och krama. Vi ska åka till dem snart och krama sötnosen.

Ja!
ÄNTLIGEN får jag omgjort hemma. Vi har väntat länge må ni tro. Nu ska hela rasket rivas nu ska hela rasket förnyas. Jippiiii!!

...men lite svettigt är det...